Kom nyss hem från Isa och tänkte att delge lite med er som kanske fortfarande läser. Har inte haft någon lust att skriva som några vet fick jag avliva en av dom som verkligen betydde något för mig i onsdags. Hon har räddat mitt liv många gånger om men jag kunde inte rädda henne det suger! Nu är det så tomt jag kan nästan känna hennes mjuka päls mot kinden men det kommer aldrig hända igen... Min bebis älskling fan ta cancer det förstör allt. Sen undrar människor hur jag mår?! vad tror dom -.- Min lärare sa att det bara var en liten period som man snabbt kommer ur?! Hallå snabbt kommer ur? Hm får se om hon skulle säga det om hennes son fick cancer och dog i hennes armar. Och ja det är samma sak till 100%. Det är inget man kommer ur man lär sig bara att inte gråta öppet utan bara innan du ska sova på kvällen. Det är vad det betyder om någon undra. Vissa kanske tycker att jag över reagerar det var ju bara en katt. Ja jag har fått om blickarna, jag kan inte bli arg de har aldrig haft djur aldrig haft en ängel som delar huvudkudde med dom! De har inte materialet för att fundera hur denna smärta och tomhet är. Okej kul samtalsämne idag va? Blir lite gladare imon!
Älskar dej gumman vila i frid jag kommer snart till dej ( om ca många år).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar